mammamis

Sitter här och filosoferar över de här med ondska och godhet. Vad är ont och vad är gott? Trodde länge på att de goda människorna var de som tillhörde en kyrka, typ filadelfia, elim, betel etc, alltså någon frikyrka. Statskyrkan, fick jag lära mig som barn, var ingen bra kyrka, där fick man både röka, supa. svära, gå på bio och disco. Hm, undrar om det var därför jag inte fick konfirmera mig där??  Nåja, idag har jag kommit fram till att de riktigt goda människorna inte alltid är kristna, utan de är läkare, sjuksköterskor,brandmän, dagispersonal, personliga assistenter etc. De människorna är riktiga änglar, folk som vill hjälpa sina medmänniskor oavsett vilken status vi än har. Förresten, alla dom människor som vågar stå upp för sina åsikter och som törs säga ifrån om orättvisor, våld, mobbing osv. Jag tror inte att djävulen finns, men jag vet däremot att ondskan finns. Även inom kyrkan så har ondskan visat sitt ansikte genom, utfrysning, mobbing, hot och status såsom rikedom och guld. Den som skänkt mest pengar till kyrkan när den dör kommer in i Himmelriket. ( Jag hoppas verkligen att Gud läser det här ) Säkert finns det många som tycker att jag låter bitter och visst, lite bitterfitta är jag allt. Jag kan inte ändra på det förflutna, men jag har en chans att ändra på framtiden. Och jag tänker fortsätta skriva det jag tycker är angeläget och om det inte passar herr frälsningssoldaten så får han läsa nåt annat. God bless, where ever you are....