mammamis

Jaha, då står man här vid spisen och rör om i köttfärsen, the same procedur as last evening....Allt medan jag kryddar och steker så försöker jag summera ihop hur förra året har varit. Och ja, jag kan konstatera att det har varit väldigt blandat, bra, dåligt, lyckligt, olyckligt, fattigt, sjukt, friskt, ja, jag fick lite av varje faktiskt. Det värsta var nog när jag fick sparken från mitt jobb och det bästa var öppnandet av caféet. Nää, vänta här nu, det absolut bästa är så klart att barnen har fått må bra och varit friska, det är nummer 1. Mitt nyårslöfte blev inte att sluta röka, utan att våga berätta om mitt liv utan att skämmas. Att våga fortsätta stå upp för barnen och för rättvisan och våga berätta saker som jag tycker är viktiga. Det finns ingen tabu längre, det som har hänt har hänt och det man har sett, ja, det har man sett, oavsett vad folk tycker och tänker. Var och en av oss bestämmer själva vad vi ska tro på, det kan man ju inte ta ifrån någon, men det är smärtsamt att inte bli trodd. Oftast verkar det som om man väljer att tro på den som har mest pengar och inflytande, den lyckas alltid slingra sig ur knipan, medans den andre parten får stå där med skammen om att inte bli trodd. Nä, man skulle ha blivit en predikant istället, eller?? Ibland hör man folk citera att: Se på mej, jag började med INGENTING och se vem jag är idag och vad jag har lyckats med. Applåder, hurrarop, dom leve....Jo, visst kan det vara så, men det är inte alla förunnat att ha orken att armbåga sig fram till det stadiet i livet. Nåväl, nu ska jag väcka de sovande och servera den godaste brunchen i stada....Vi höres där ute...where ever you are....