Livet går visst i repris!

 Efter 2 timmar och 10 minuter ropar dom äntligen upp mitt nummer...- Nummer 327 varsegod...Jaha, Marie, säger af:s handläggare, då ska vi se vad vi kan hjälpa dig med då?? Jo, det är så att jag söker jobb. Jaha, hon synar mig uppifrån och ner och frågar, ja, vad kan du då? Skola? Ja, grundskola.Gymnasium? Nää. Högskola? Nää. Utbildningar? Nää, bara inbillningar, suck! Men säger jag, alla uppgifter måste ju finnas dokumenterade hos er? Jag tänker tyst att det är l likadant överallt. Vårdcentralen, försäkringskassan, arbetsförmedlingen ja, i stort sett överallt så måste du upprepa dig om och om igen. Och om och om igen så möter man nya ansikts-uttryck hos den person som man berättar sitt livs historia för. Tänk, vad tryggt det skulle vara att bara få ha en och samma person överallt...Jo visst ja, hemtjänsten glömde jag ju! Vardagens änglar som med tidtagarur ska se till EN persons behov på mindre än 20 minuter blankt....Såja, Britta, medans jag ändå dammsuger så passar jag samtidigt på att föna ditt hår och nä, idag Egon, så är klockan så mycket så nu är det faktiskt dags för dig att gå och lägga sig. Men, stammar Egon, jag har ju inte ens kommit upp idag? Nya ansikten, nya rutiner, omställningar hit och omställningar dit. Vart tog den gamla tryggheten vägen eller förresten....Har den överhuvud taget existerat?                                                              


                                                                                


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0