Måndag

God morgon...hade tänkt blogga varje dag, men det verkar vara knepigt att komma in på vissa sajter, hm. Nåväl, dagarna går väldigt fort och det är så damn hett här så man orkar inte göra så mycket. Vi har i alla fall varit på marknaden men konstigt nog så handlade vi inget!!! Lite frukt och nötter blev det i alla fall. I lördags fyllde Bosse år så då hade vi lite kalas för honom. Kenan och hans familj var här och sen kom grannen Jill över också. Det blev lite intressanta snack runt bordet och en hel del glada skratt. Som vanligt överväger det istället för en stel och opersonlig tillställning.:) Igår var vi bjudna på en båt-utflykt, men jag och denise valde att stanna i land. Vi satt inne mesta tiden igår för gick man ut kunde man knappt andas. Det är lite FÖR mycket. Tänk vad man klagar. Antingen är det för kallt eller för varmt....Idag är det ändå lite mera luft som rör på sig så idag ska vi åka på utflykt och lunch till vattenfallet i bergen. Well, ha det så bra så hörs vi igen...Love


Torsdag

Merhaba...kunde inte blogga igår eftersom jag inte kom in på nätet...ibland funkar det och ibland inte. Well, well, det händer inte så mycket här eftersom hettan stundtals är olidlig. Blir mest att blöta ner sig i poolen och sitta i skuggan. Grannen kom in med lite nyplockade plommon, men när jag skulle ta en tugga så var det en mask-jävel som tittade ut. Jag sa åt Denise att vi går in dit och tittar på plommon-trädet så vi smög dit. Där dignade det av fullmogna, läckra plommon men nere på marken låg våra som vi fick. Jag ryckte åt mig ett par färska från trädet sen smög vi hem. Ok, det är ju tanken som räknas sägs det men nog fan kunde vi väl få åtminstone 2 ätbara plommon!!! Hade så förbannat svårt att somna, dels på grund av värmen och sen inget mario så jag hoppas, hoppas att jag får tag på ett nytt på marknaden på lördag. Only 2 days left.....Tänkte nu framöver försöka sänka mitt BMI så att jag inte spricker varenda bikini, det börjar bli dyrt det här...BH-bandet sprack igår och häromdagen var det trosorna. Men det är ju så förbannat gott med chips, kakor, läsk, godis etc etc....Förresten, vet nån om man går ner i vikt av att svettas??? I så fall så borde jag gå ner ett par kilo för här är det bastu-hett... Jag kom att tänka på en sak..när man är utomlands så går man omkring hur som helst i bikini och låter fläsket flöda över bäst fan man vill, men hemma i svedala där vågar man knappt visa sig i bikini och när man väl gör det så försöker man dra in magen så man inte kan andas. Mycket märkligt beteende man har, inte sant?? Well, well, simma lugnt för det tänker jag göra.......Kramen



Tisdag

Idag har vi varit i Fethiye och Öludeniz. Öludeniz sägs vara en av världens vackraste stränder och det är ett välbesökt ställe för alla " hang-gliders". Det var massa fallskärmar i luften och dom landade direkt på stranden. Det var väldigt vackert där, men det som var negativt var att det var sten-strand och vråldjupt direkt. Man kunde knappt gå i vattnet förrän man inte bottnade.  Sen var det så förbannat hett, visst vi är ju i ett varmt land men som nordbo så är man så känslig när det är för varmt. Sen åkte vi tillbaka till Fethiye och gick på marknaden där. Ville så gärna ha en ny väska med många fack...gissa hur det lät när jag förklarade det för marknads-knallen. You know...I need many " fuck´s " !!! Man kan ju garva ihjäl sig.....ha ha haaaa! Sen så var jag så rädd och stressad på alla dessa up and down´s vägar, dom kör ju som idioter. Hej vad det går på turkvägarna, håll i dig Marie för nu kör vi....Jo, jo, ser ni. Chaffisen var tvungen att stanna och ta en cigg ( han röker INTE ) bara för att jag satt och kommenterade vägarna. Till slut bad han mig sova en stund....Well, nu är vi hemma igen och Rex ligger här på altanen mätt och belåten. Hörs igen imorgon...

                                  

                                      

                                                            
                                      
                                      

                                      

Måndag

Måndag...och andra dagen på semestern. Idag har Denise hittat en liten kattunge som kommit bort från sin mamma. Den har fått mat och en skvätt mjölk och nu sover den i Denise famn. Den får stanna hos oss nu tills den blivit lite mer världsvan. Imorgon ska vi åka till fethyie och gå på marknad samt besöka en av världens vackraste stränder, Ölu deniz. Temperaturer håller sig runt 30 grader och det är strålande sol. Ligger mest i poolen och plaskar...lyckades fixa mina bikinitrosor som gick sönder. Folk är ju så jäkla små här, XL finns ju knappt, men jag lyckades fixa till dom..Nä nu börjar det bli myggigt så jag får nog gå in, datanätet funkar bara på altanen. Hörs snart igen...




Merhaba Turkiet

Sitter på altanen och är lite smått andfådd, värmen är nästan olidlig och när man kör med moppen så är det som att man har en hårfön rakt i ansiktet, very hot! Flygresan gick bra men det var lite skumpigt och guppigt över Europa. Bakom mig så satt det en barnfamilj och mamman hade så mycket silikon i läpparna och tuttarna så jag trodde att hela hon skulle explodera uppe i luften....Men tack och lov så gick det bra. Synd bara att hon inte kunde le tillbaka mot mig när jag log mot henne...Såna gånger så är man glad att man är en naturlig kärring..:)) Allt är sig likt här i Dalyan, storkarna, ugglorna, sköldisarna och så Rex förstås. Alltid denna Rex med sitt vippande öra. Nu snart ska jag hoppa i poolen och svalka ner mig, nåja, poolen är 28 grader så det är ljummet, men blöt blir jag i alla fall...Hörs snart igen....

SKÄMT åsido....

Frun satt och beklagade sig över att hon hade för små bröst. Till slut så tröttnade hennes man på allt gnäll och sa åt henne att hon kunde ju prova att gnida med toalettpapper mellan brösten, och frun, hon gned och gned men brösten var fortfarande lika små. - Men Gösta, tror du verkligen att det hjälper, undrade hon? - Ja, varför inte, sa han, det hjälpte ju på din rumpa!!




                                                                            


Smaka på Stockholm

Idag har vi varit inne i stan, närmare bestämt Kungsträdgården, där det var Restaurangernas Dag. Efter att ha strosat runt i värmen bland alla olika national-rätter och med kurrande magar så föll vi för en Thai-restaurang. Underbart goda grillspett serverade dom och man fick verkligen valuta för pengarna. Mätta och belåtna så fick hela gänget följa med mig på jakt efter mocka-skor...hittade tyvärr inga snygga så det blev inga. Innan vi åkte hem så svängde vi förbi Rågsved för att kolla på kattungar. 5 hanar och 1 hona, dom var supersöta. Denise fick en favorit direkt....Har lagat tacos till Dominique då han inte ville följa med oss in till stan. Denise har gått och mött Lara som ska sova hos oss inatt. Själv så har jag slängt mig i soffan och ska tillbringa kvällen framför Tv:n....Take care, where ever you are....


                                                               

Tonårs-helvete!!

Bröst, mens och fett hår, killar, smink och feta lår. Ha koll på modet en dag i sänder, stå ut med vänner som snackar skit och ryggen åt dig vänder. Börja röka för grupptryckets skull och senare på kvällen supa sig full. Hetsas att börja banta, få anorexia och bli undernärd, välkommen till en tonårs-tjejs underbara värld.....




Morgonstund.....

I morse när jag var ute i skogen med Simba så trodde jag att jag skull få se lite liljekonvaljer, men icke då!! Den enda jag såg var Robin Hood......





Film-tips!

Heartless, en fruktansvärd otäck och bitvis skrämmande film men med ett allvarligt budskap om att vi måste försöka accepera hur vi är och hur vi ser ut......




Sommar

Sommaren för dig är:

Resa, åka till landet, träffa tjocka släkten, köpa ny gräsklippare, sitta i bilkö på Ölandsbron, gräla med din familj om vädret och beklaga dig över varför sommaren är så kort.....


Sommaren för mig är:

Gå barfota i gräset, kunna gå en promenad med hunden utan att frysa, känna doften från alla blommor och kunna se solen gå upp om morgonen.......


                                                                             


Klagomuren

Så sitter vi där, bekvämt bakåtlutade  i våra fåtöljer, instämmande, nickande och jo jo:ande. Visst är det för bedrövligt, har du hört, nä, fy så förskräckligt. Dom flesta av oss är föräldrar till tonårsbarn som vi ständigt är oroade över. Vad gör dom? Vart är dom? Vem umgås dom med, etc etc. Lik förbannat är det inte många av oss föräldrar som får arslet ur soffan för att ta reda på vad som händer IRL, det är väl märkligt!! Jag är nog den av föräldrarna som ibland har ett helt gäng ungdomar hos mig och trots att varenda unge har en mobil så är det sällan någon förälder som ringer. Är det tal om att sova över så i bästa fall är det EN förälder som hör av sig om det är ok. En del föräldrar undrar säkert hur jag orkar med att ha alla hos mig då och då, men så länge inte mina egna barn tar skada eller tycker att det blir för jobbigt så är det okej. Ibland har jag frågat en del barn varför dom inte är hemma hos nån annan, då får jag svaret att: Nä, vi får inte för dom tycker att det blir så bråkigt och stökigt. Visst, det får man räkna med, det blir både stökigt och svettigt och lite högljutt men dom trivs. Det fnittras och smågnabbas och lyssnas på musik, när det räcker så säger jag till att dom får dämpa sig lite och det gör dom. En flicka frågade mig varför jag inte skrek åt dom att gå ut istället...Men varför då, undrade jag. Men det brukar ju vuxna göra, svarade hon. Men i såna fall så tillhör jag den andra halvan av vuxna som inte anser att jag behöver skrika  åt andra. Det finns både vuxna och barn som lyssnar utan att man behöver höja rösten. När blev det förbjudet att vara snäll?? Varför måste man bli misstänkt mot någon som bara vill en väl och som inte har några onda avsikter?? Kan det bero på människans natur att vara girig, småjävlig, misstänksam, etc? Om vi umgås med någon som är närmare döden än 30, ja då är vi säkert ute efter att få ärva. Umgås vi med någon under 20, ja, då har vi säkert någon form av barnarov i oss. Tyvärr så kan en del ha blivit utsatt av någon form av trauma och ha dåliga erfarenheter av sina medmänniskor, både gamla och unga, men då är det väl extra viktigt att man lär känna folk personligen så att man så småningom kan känna sig trygg. Det hjälper inte att sitta i sitt trygga hem och TRO eller MISSTÄNKA andra, det resulterar bara i att man kanske stjälper en hel familj som i grund och botten bara är snälla med goda avsikter. Klarar man inte det så gör man bäst i, för alla parter, att hålla mun. En del barn har berättat för mig om fosterföräldrar som varit elaka, straffat och kallat barnen vid öknamn. Jag hoppas vid Gud att dom fosterföräldrarna är väldigt FÅ, dom flesta hoppas jag är uppriktiga mot de barn dom tar hand om och att det inte bara handlar om pengar. När jag tog upp detta med en myndighets-person en gång så fick jag till svar att: En del barn behöver strama regler och tillrättavisning och man måste vara hård mot dom. och förresten ska man inte tro på allt barnen säger heller, dom har lätt för att skylla ifrån sig och undanhålla sanningen. Och vi som jobbar med barn och ungdomar vet vad som är bäst för dom. Ja, det finns nog både och, tänker jag tyst. Nåväl, jag kommer alltid att fortsätta på mitt håll och fortsätta tro att man kommer längst med att vara snäll och inte skrika och hota och sen får andra tycka och tänka vad dom vill.... 


Lägg på och börja gå....

- Nämen, vad säger du?? Är du orolig för ditt barn?  Då tycker jag att du ska lägga bort din fina titel, pallra dig iväg från ditt fina hus och sätta dig i din nya fina bil och åka och se efter vad ditt barn gör....



Hej Mamma <3

På Onsdag är det exakt 2 år sedan du dog...Jag trodde aldrig att jag skulle sluta sörja dig men på nåt vis så måste jag göra det, inte minst för dina barn-barns skull. Jag vet att du vill att jag och barnen ska leva vidare och acceptera att livet och döden har sin gång, hur svårt det än kan vara. Rent fysiskt så är vi skilda åt men aldrig själsligt. Du är med mig i allt jag gör och du ger mig styrka och skänker mig hopp i svåra stunder. Idag är det Mors Dag och jag önskar att jag kunde vara vid din och pappas grav och ge dig en vacker blomma, men jag får åka upp till Dalarna senare och plocka en vacker ängsbukett och lägga vid din grav. Ängsblommor var det vackraste du visste och en och annan stack du in i hattbrättet också, minns du det?? Jag tittar ut genom fönstret och ser hur stora regndroppar faller ner, det är väl inte du som gråter mamma?? Saknaden efter dig kommer jag alltid bära med mig, men jag börjar så smått acceptera att du inte längre finns hos oss. Jag älskar dig mamma och jag är så tacksam över att du gjort mig till den jag är Idag.....LOVE!

Hur ska man vá när man inte kan vara den man är??

- Marie, vänta...jag vänder mig om och ser en granne komma flåsande emot mig. Jo du, säger hon, din dotters kompis tryckte på alla hissknapparna och min man sa åt dom att ge faan i det för det är INTE OK!! Nä men ojj, vad säger du, svarar jag. Schysst att du gick direkt till mig och sa det i alla fall, det ska du ha tack för. I bakhuvudet flimrar bilder från Grannfejden upp. Klagande grannar som bråkar om hundar, ungar, parkeringsplatser, tvättstugan etc. All denna rädsla för att inte höras, synas, ja, man är rädd för att finnas till helt enkelt. Förr i tiden så kunde vi barn busa och leka fritt. Visst fick vi tillsägelser men oftast var det bara EN elak käring eller gubbe man var rädd för. Idag är ungarna rädda för många. Häromdagen sprang ungarna omkring på gården och jag sa till dom att vara lite lugna för annars får jag klagomål. -Vaa, utbrast en kille, är det sant?? Menar du att ni har en gård och att man inte får vara på den?? Tja, vad svarar man på det...Ehum, tydligen är det ok att leka på gården om man är under 8 år, eller?? I min port bor det många släktingar och kompisar till portvakten och det har visat sig ha många nackdelar. Det tisslas och tasslas om andras ungar medans deras egna är rena gullungarna. Förut var det strängt förbjudet att ha barnvagnar och dylikt utanför ytterdörren men nu när vissa fått barn så är det fritt fram igen. Man förstår absolut INGENTING. Det har hänt många gånger att jag fått vänta på hissen för att en del ställt upp dörren så att barnen får springa in och ut och det ska baxas in barnvagnar o.d. Men inte har jag känt att jag behövt klaga på dom för det. Inte heller på ungdomarna som ofta har fester och spelar musik. Jag accepterar att jag bor i ett 8-våningshus och att jag har en massa olika grannar som både hörs och syns. Vill man ha ett tyst och lugnt liv så ska man bo i nåt mindre hus, helst en stuga, så långt bort från grannar man kan komma. Jag kom att tänka på min mamma och mormor som tog emot krigs-barn från Tyskland. Dom tog hand om dom och gav dom det dom behövde och alla var såå glada och tacksamma över min mammas omsorg och hjälp. Jag måste nog försöka förstå att tiderna har förändrats. Nu ska man sköta sig själv och skita i andra. Ska man hjälpa nån eller några barn så ska det ske via ett postgiro-nummer, helst i ett annat land, eller så ska nån fosterfamilj eller socialtjänst ta hand om problemen. INTE EN PRIVATPERSON!! Men en sak är då säker,jag kommer aldrig att förbjuda mina barns kompisar att komma hem till oss. Gör dom något bus så självklart blir dom tillsagda, men vi vuxna får inte glömma bort att vi själva varit unga en gång.......

RSS 2.0