mammamis

Ja, då sitter man här på fiket på nyårsafton. Det kan ju hända att nån vill ha sig en rykande het kopp kaffe och en Räkmacka, eller varför inte en kåt-kant som en tant så fint uttryckte det...men det kanske blir aktuellt först framåt kvällskvisten. Jo, ser ni, ikväll ska det vara öppet lite längre, få se hur länge man orkar hålla sina korpgluggar öppna bara. Ur radion strömmar Lugna Favoriter och på TV-skärmen syns fina mat-tina, ni vet hon som är så flink både i munnen och i fingrarna. Ingen kan som hon rulla med R:en och röra om med soppsleven i grytan för fingret, det använder man ju bara hemma och inte i TV:n...Solen har faktiskt masat sig upp lite grann, så här mitt på dagen, och det känns faktiskt lite halv-mysigt. Snart ska jag tända marschallerna och brassa på med lite mer värmeljus, men inte förräns det blir lite dunkelt ute. Nåvl, får önska er ett gott slut och ett Gott Nytt år och kom, för guds skull ihåg att: Många supar små blir en fuller utå......Take care

...sa Kommandoran och slickade sig om munnen. Med blicken fäst på den där lilla körv-biten så trillade hon rakt ner i varg-gropen. Ja, ni känner väl igen Emil och historien, eller hur? Jag kommer ihåg när jag var liten och gick i kyrkan, då fanns det en tant som kallades för Pilla-Britta ( fråga mig inte varför) och hon stoppade alltid i en ett-öring i kollekten varje söndag. Åh, sa håv-hållaren, den välsignade ett-öringen. Har tant inte en lite större slant att skänka månntro?? Nä, gud bevars, det hade inte Pilla-Britta. Nåja, det finns många Kommandoran och Mylingar och annat skromt som faktiskt, än idag går omkring på vår snörika jord. Vi slickar oss om munnen med ett ha-begär om evig ungdom, skönhet och de vackraste kläderna och den mest lästa bloggen. Krissie...släng dej i väggen för här kommer mamma miiiii.........


                                                                      

Den har stått där ensam så länge nu. Den har liksom tittat på mig och bett om att: Ta mig, snälla, jag är så ensam....Jag har våndats och svettats och försökt hålla mina fingrar i styr, det kan ju hända att nån kund kommer in och frågar efter dig, och då finns du inte. och det är ju så att jag kan ju tjäna några kronor på dig, och dom kronorna behövs. Men nu kan jag alltså inte hålla mig längre. Jag tar dig i mina händer, knäpper upp dig, du pyser till belåtet och du skrattar så skummet yr....Nu, nu, nu...klunk, klunk, ahhh, så ljuvligt! Den Julmusten var ljuvligt god, men ack, den sista för i år.....Ses till påsk igen...skål!



                                                                               

...och inga tårar,. ingen natt, så sjöng den lilla svarta sara, ett fattigt negerbarn så glatt. Ja, den gamla fina läsarsången sjöng min mamma för mig varje kväll när jag var liten och inte kunde sova. Jag var fruktansvärt mörkrädd och hade svårt att somna. Dels berodde det på en gammal, arg grann-tant som älskade!! att skrämma oss barn. Hon klöste med sina naglar i väggen som låg alldeles intill mitt sovrum och sen skrattade hon som en riktig häxa. Usch, vad läskigt det var! Snacka om barnmisshandel!!! Sen var jag också rädd för mörka människor. Stopp, stopp, stopp, jag är INTE RASIST!!! Det var bara det att i Rättvik så fanns det bara vita bleka dalfolk så jag var bara lite ovan vid människor som hade en annan hudfärg. Jag minns när jag var i 5-6 ¨års-åldern och vi skulle besöka gamla Signe i Stockholm. När vi kom in i hennes port så såg jag bara ett par ögon i mörkret och blev helt hysterisk. Jag skrek och grät och var alldeles vild när den vänlige mannen bara ville hälsa på mig. Usch, vad jag gjorde honom ledsen och vilken utskällning jag fick av Signe. Hon skällde på stackars mamma också och sa att jag hade skämt ut henne nu och att hon bara måste vänja mig vid att alla inte är blekfeta svennar som vi var...Nåja, en annan incident var när jag, glad och trallande, sprang ner till kiosken hos Signe och skulle handla godis alldeles själv. Jag var väl en 10-12 år och jag minns att jag räckte fram min peng och bad om en negerboll..Ur kiosk-luckan vällde det fram en gråhårig dam med enorm byst och jag blev vettskrämd för jag trodde hon skulle ramla ur luckan och äta upp mig. Hörrdu, jäntunge, väste hon, vad sa du att du skulle ha sa du?? En negerboll, stammade jag. DET HETER INTE NEGERBOLL!!! Jag ska minsann prata med din mamma jag, ja, det ska jag och berätta vad du just sagt!! Ja men, det är hon som sagt att det heter så, viskade jag. Nå, sa hon, nu gör vi om hela proceduren och så kommer du tillbaks och ber om en CHOKLADBOLL, FÖRSTÅTT!!! Istället tvärvände jag och sprang gråtande hem till mamma och signe igen. Jaa, det var sannerligen en turbulent tid....och det dröjde länge, länge innan jag gick till den kiosken igen......

Ja, då kröp han till korset, den gode Mr. Nobody, för se nån kändis, det blir han då aldrig igen.  Trodde väl aldrig att jag skulle godta ett sista förlåt, inte efter senaste gången då han gjorde bort sig så fullständigt. Att titta för djupt i mineralvatten-flaskan kan ha en förödande effekt, framför allt om den innehåller 70% vatten!!! Men efter att ha tillbringat hela julhelgen ensam så har han nog haft gott om tid att tänka över sina synder och vem han riktar dom mot. Många oskyldiga människor har fått möta hans burdusa framfart genom både kändis och svensson-djungeln. När han ringde mig så var han from som ett lamm, bääää, Marie, kan du förlåta mig?? Jag är så ensam och du måste förstå att jag mår dåligt av det. Ja, men varför beter du dig som du gör då, då blir man ju ensam?? Marie, jag lovar dig att aldrig säga ett enda dumt ord igen eller vara dum mot någon annan bara jag kan få fira nyår med er, snälla du?? Aha, tänkte jag, du vill ge ditt nyårslöfte INNAN nyår?? Well, well, jag är ju av hårt virke men har ett ödmjukt hjärta så jag vänder andra kinden till ytterligare en gång och godtar förlåtelsen. Jag hör Astrid Lindgrens röst inuti mitt huvud: Han är ju egentligen rar, den arme gossen, men han har ju en del hyss för sig.....Vi säger ja, tack och amen i telefon och jag ska precis lägga på, då kommer det: Men Marie, du måste ju förstå att du kan ju inte se ut och bete dig som en 17-åring när du snart närmar dig 50!! Och sen måste du begripa att du aldrig kommer att bli nån kändis...bla, bla, bla......Halleluja.....

Finaste Mamma, hej och god jul!
Hur har ni det uppe i Himlen? Ett är då säkert, ni kan då inte ha lika mycket snö som vi har här nere, det blev en sån där vit jul som man hade när man var liten. Du minns vá? Pulkaåkning, knarret under skorna när vi gick till kyrkan, den där varma leopardmössan som jag fick av dig i julklapp, Lufsen som var alldeles vit runt nosen och du skjutsade mig på sparken. Signe, Linnea och berra som kom med julklappar från stockholm och en liten slant för att hjälpa oss med julmaten. Jaa, man har mycket minnen, både ljusa och mörka. Men idag, på julafton, är det bara dom ljusa minnena som ska råda. Vet du mamma, än idag är jag på väg att ringa till dig, trots att det är 1 1/2 år sedan du gick över till den andra sidan. Det är svårt att inte få höra din röst igen. Nu under julen är det extra jobbigt att inte ha sin familj hos sig. Visst, Bosses familj träffas och delar ut julklappar så ensamma är vi inte, men det känns lite tomt i hjärtat, jag saknar " de mina ". Jag brukar tänka på alla de familjer som bråkar, super och slåss och är elaka mot varandra, jag är glad att jag slapp uppleva det under min uppväxt. Aldrig att du var arg eller höjde rösten åt mig, trots att jag ibland var irriterad och dum och trotsig så bemötte du mig med kärlek. Det är en fin gåva som jag burit med mig genom livet. Även din styrka, mamma, har jag fått. Tack mamma för allt och GOD JUL!!

Idag, dan före dan före dopparedan har jag valt denna outfit.

Moonboots = Leksands Skor 199 kr

Jacka = Clary´s gamla 0 kr

Leggings = HM 79:90

Strumpor = Vet inte vems???

Svart Top = Kappahl 199 kr

Svart behå = Urtvättad kan ej se pris eller köpställe !!!

Trosor = Se ovan

Flätor = Mina egna

Smink = Mother Nature 0 kr

 

PS. Bifogar bild senare DS.

Sitter här och filosoferar över de här med ondska och godhet. Vad är ont och vad är gott? Trodde länge på att de goda människorna var de som tillhörde en kyrka, typ filadelfia, elim, betel etc, alltså någon frikyrka. Statskyrkan, fick jag lära mig som barn, var ingen bra kyrka, där fick man både röka, supa. svära, gå på bio och disco. Hm, undrar om det var därför jag inte fick konfirmera mig där??  Nåja, idag har jag kommit fram till att de riktigt goda människorna inte alltid är kristna, utan de är läkare, sjuksköterskor,brandmän, dagispersonal, personliga assistenter etc. De människorna är riktiga änglar, folk som vill hjälpa sina medmänniskor oavsett vilken status vi än har. Förresten, alla dom människor som vågar stå upp för sina åsikter och som törs säga ifrån om orättvisor, våld, mobbing osv. Jag tror inte att djävulen finns, men jag vet däremot att ondskan finns. Även inom kyrkan så har ondskan visat sitt ansikte genom, utfrysning, mobbing, hot och status såsom rikedom och guld. Den som skänkt mest pengar till kyrkan när den dör kommer in i Himmelriket. ( Jag hoppas verkligen att Gud läser det här ) Säkert finns det många som tycker att jag låter bitter och visst, lite bitterfitta är jag allt. Jag kan inte ändra på det förflutna, men jag har en chans att ändra på framtiden. Och jag tänker fortsätta skriva det jag tycker är angeläget och om det inte passar herr frälsningssoldaten så får han läsa nåt annat. God bless, where ever you are....