Vart tog pinocchios näsa vägen??

Men det var inte jag...jag lovar!! Känns det igen? Ja, tänkte väl det. Det här med att spela oskyldig och skylla på andra, det träffar nog många på. När man var liten så gick man igenom det och nu när man själv är förälder så får man gå igenom det igen...Förr kändes det inte så farligt, nästan lite oskyldigt när man skulle konfronteras med lögnen, men idag är det inte bara att ringa upp någons förälder och " reda ut " begreppet, sanning, det har blivit mycket värre. Vissa har svårt att ta in att deras barn inte är någon liten ängel utan dom blir gapiga, skriker tebax att: Nähäädudu, mitt barn är INTE skyldig...Basta! Det spelar ingen roll att man både sett och hört motsatsen utan man får lugnt retirera, räkna till 10, be om ursäkt och lägga på luren. Men varför har det blivit så?? Är verkligen vissa barn så otroligt rädda för sina föräldrar att dom inte törs säga sanningen?? Jag menar, hur blir det sen då? Det förföljer ju barnen senare i livet att dom inte törs berätta utan det blir en ond spiral som bara snurrar på allt fortare...Har man råkat ut för att ett barn blir oskyldigt dömd bara för att kompisen inte vågar erkänna att det var den istället som gjorde felet, då är det minst sagt för jävligt. Hur känns det för barnet att behöva ta på sig skulden BARA för att kompisen ska slippa straffet?? Och hur känns det för det oskyldiga barnets föräldrar??? Ska man tåla att ens eget barn blir utsatt för ett annat barns illdåd?? Är inte ett dugg förvånad över att folk inte törs lägga sig i, vittna, stå upp för sin sak, så länge det finns vissa rötägg som tror att dom "äger". Hey man...jag kä'nner den och den så passa dej...Så länge du och jag är polare så är det lugnt men skulle du svika mej, ja, då jävlar. Öhh! Så går det kanske till bland gängen, dom stora, starka grabbarna, men INTE bland barn under 15 år...Då är det katastrof-varning utav bara den. När jag var 12-13 år så gick jag på Fredags-träffen, hade tandställning, spelade kula och lyssnade på Bröderna Samuelsson. Idag så kretsar mycket hos barnen kring utseende, mode, piercingar, fylla, etc, och jag bara undrar: Vart tog Snällheten vägen??  Fan, vad enkelt det hade varit om alla som ljög fick pinnocchios långa näsa, då skulle nog ingen våga ljuga igen. God bless.....where ever you are....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0