mammamis

Kära Mr. Dom.....eller förresten, jag tar tillbaka det där Kära och skriver Hej istället. En gång för länge, länge sedan så var du min kära men det gäller inte nu längre. Hur har du det nu för tiden?? Har du fler barn? Fru? Bor du kvar i Schweiz? Det enda jag vet om dig är att du verkar inte ha några pengar till din son i alla fall. Under snart 19 år så har Sverige, mitt gamla fosterland, gått in och betalat för honom. När jag pratade med försäkringskassan så räknade hon ut på ett ungefär att det blev drygt 300.000 kr som dom hjälpt min son med i form av bidrags-förskott. Pengar som DU skulle betalat!! Jag har åtskilliga gånger skickat brev och ringt till dig, ja, t.o.m till dina föräldrar, men helt förgäves. Jag vet inte vad du sagt till din familj men det kan sannerligen inte vara några vackra ord. Vet du, om du hade haft vett att använda din stake till nåt annat, t.ex att berätta för mig om att du redan hade en familj i Schweiz så hade det besparat både mig och min son en massa lidande. Nåväl, min son har inte så mycket till övers för dig nu, men jag ser att han ibland mår dåligt. Tänk att jag är en av alla de kvinnor som gått på det där med guld och gröna skogar..Vaa, kärleken är blind, jo, tro på Fan, dum och döv är den också. Nu är det trots allt så att jag inte ångrar att jag träffade dig, du gav mig den finaste sonen i världen, men eftersom jag själv växt upp utan pappa så vet jag hur viktig en pappa är. Min älskade  mamma sa till mig att: Mi, det kommer att bli tufft, men om jag klarat av detta så gör du det också...Dom orden har hjälpt mig mycket! Förresten, ha ha, vet du om att jag hittat din förtjusande dotter här på Fb?? Och du är t.o.m med i en grupp som heter: Jag har världens bästa pappa...Nä, det vet du kanske inte. Du själv är väl för feg för att ge dig till känna och rädd för att jag ska hitta dig här. Jag har skrivit till hela din släkt här men alla förnekar att dom känner dig, hm, märkligt...Vet du, Sophie och Dominique är så lika varann, samma drag och blonda hår. Jag har inte berättat än för Dominique att hans halv-syster finns här, inte än. Jag väljer att ta det lugnt, är rädd för att förstöra något. Han vill ju inte gärna prata om dig när jag försöker....Jag har i alla fall snott några bilder på dig som hon har och jag kan bara konstatera att du blivit äldre du oxå. Gråa hår= Mycket problem! Well, nu har jag lättat min börda ytterligare även fast jag vet att du aldrig får läsa det här, men det känns skönt att få skriva av sig. Hoppas att du har ett underbart liv, kanske du sitter på en alp-topp och joddlar samtidigt som du räknar pengarna som du lurat din son och Sverige på. Eller så ekar skratten mellan dal-gångarna att du lyckats tuta i en kär och galen kvinna att du älskade henne...Who knows and who cares??