Du har fått dina ögon att se med...

...men bara det andra vill att du ska se. Du har fått dina öron bara för att höra vad andra har att säga. Du har fått din mun för att le, men bara åt det andra vill att du ska le åt... -Men, men, vad gör farbror?? Han vänder sig blixtsnabbt om och blir högröd om både öronen och kinderna. - Försvinn härifrån, unge, och kom det ihåg: Du säger inte ett knyst om vad du nyss sett. Förstått!!! - Men, men, stammar hon. -Inga men, se så, ge dig iväg nu. Hon vänder sig om och börjar springa, allt vad hon är värd, bort från det hemska hon nyss sett. Hur mycket hon än blundar så kan hon inte förtränga de bilder som satt sig på näthinnan. Och hur mycket hon än håller för öronen så kan hon ändå höra hans röst. Hon var bara en liten oskyldig människa som råkade komma i vägen för en mycket större och starkare människa. Jaa, så är det för en del barn och så är det för en del vuxna med för den delen. Vi råkar se nåt vi inte borde se, vi råkar höra nåt vi inte borde höra och jäklar om vi så mycket som andas ett endaste ord om vad vi erfarit, ja, då är det slut med oss. Det spelar ingen roll om det vi sett är sant för hur stor är sannolikheten att man blir trodd?? Vi förväntar oss att sätta på oss munkavle bara för att det ska vara lugnt, lugnt för den skyldige och den närmaste omgivningens rykte. Idag vågar ju folk knappt ställa upp och vittna om dom råkar ha bevittnat nåt brott, dom är livrädda för repressalier. Passa dig, jäkligt noga, inte ett ord om detta till nån för då ska jag se till att du hamnar i ett helvete. Förstått?? Jo, vi nickar och förstår och  låter oss bli hotade, upptryckta mot väggen, uteslutna ur gemenskapen och kanske uppsagda från våra jobb...Joo, nog kan livet bli ett helvete allt om man inte gör som andra säger. Man stämmer varandra hit och dit, snackar skit om varandra hit och dit och man uppför sig fruktansvärt illa. Vid bouppteckningar, skilsmässor och vårdnadstvister så slåss och drar en del i både saker och människor och man beter sig som en icke existerande individ. Varför gör vi det?? Är det för att vinna över den andre parten eller är det för att vi resonerar som så att: Detta är mitt? Tja, den enda som vet är ju vi själva.......God bless, where ever you are.....

                                                                             

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0