mammamis

....då är jag inte normal, jag får inte gråta, jag är ju inte längre ett barn. Jag får inte fråga om jag undrar över nånting, jag är ju vuxen och ska kunna allting. Jag får inte yttra mig om jag tycker att nånting är fel, det är bara att spela med i detta falska skådespel." Jaa, just så känns det ibland. Den här dikten skrev jag när jag låg och filosoferade om det här med att vara vuxen men ändå ha barnasinnet och en portion humor kvar trots att man passerat 20-års gränsen för länge, längesen. Jag menar, det finns ju massa gamlingar som är både roliga och fräcka, t.ex, babben, robert, henrik, petra, ja, för att inte tala om parlamentet...och dom är sannerligen inte rumsrena alla gånger, så varför kan inte jag få vara lite tragi-komisk ibland. Jag menar, än är det inte dags att dra gräsmattan över huvudet och bli till mossa så varför inte försöka se det roliga mitt i all bedrövelse som man ibland upplever det. Det är klart, själva problemen kanske inte löser sig och försvinner ut i tomma intet men en sak är klart, problemen blir klart mycket roligare...det lovar jag! Nåväl, min arma själ....än tänker käringa blogga, det är då ett som är säkert.....Take care...where ever you are...