mammamis

Jag blev så vansinnigt upprörd efter att ha sett ett inslag på nyheterna igår kväll...Det handlade om ett kristet par som ansåg att dom INTE handlat fel i sin uppfostran av sina barn. Dom agade sina barn av ren kärlek och dom gjorde det i Guds namn och inte för att skada barnen. Titta på mig, sa pappan, jag har blivit slagen under min uppväxt-tid och jag har inte alls tagit skada av det!! Ursäkta Mr. Skitarsle, men det är precis vad du har blivit...SKADAD!! Man smeker och ger en hjälpande hand till sin barn under uppväxten, inte slår eller knuffar bort dom...Man hotar inte, gapar och skriker utan man förklarar med lugn röst för att inge en trygghet hos barnet. Jag kan ge mig fan på att ingen av föräldrarna har läst Bibeln för sina barn, istället har dom blivit slagna med Bibeln. Jag kan knappt föreställa mig de barnen hur dom har det hemma, hur stryk-rädda dom är. Usch!.Det finns inget kärleksfullt beteende hos föräldrar som resonerar som dom. Jag diskuterade en gång med en f.d kollega om det här med homosexualitet. Jag frågade honom hur han skulle reagera om hans son berättade att han var homosexuell...Han skrattade mig rakt i ansiktet och sa: Du, det kommer aldrig att hända....Min son kommer aldrig att ha Arslet I Dåligt Skick, he, he, he...Se där, då hade pingstvännen talat! Minns en gång när jag var barn, hur jag och min kompis Clary ville åka och hälsa på Jan Sparring som skulle uppträda i pingstktrkan i Rättvik. Han bodde på ett hotell och jag kommer ihåg hur jag och Clary, trallande, sprang dit. I dörren blev vi stoppade av en gubbe som frågade vart vi skulle. Jo, vi ska hälsa på Sparring, sa vi. Nä, nä, det kommer inte på fråga, han behöver vila, svarade gubben. - Vad är det frågan om, hörs en mörk, välbekant röst? - Jo, det är några jäntungar här som.....-Släpp fram barnen, mullrade Sparring, och gissa om vi blev lyckliga! Åh, Janne, han var snäll han. Snopet såg vi hur gubben avlägsnade sig i korridoren när vi smög in på Jannes rum. Jag minns hur jag och Clary fick sitta på varsin sida av Janne och han bjöd både på läsk och karameller. Sen sjöng vi tillsammans och jag och Clary fick turas om att gå med hans käpp, allt medan vi skrattade. Åh, vad jag önskade att han var min pappa, då skulle jag alltid följa med honom...Ett sånt beteende är kärlek, inte aga och hårda ord eller skrämsel-propaganda, så det så....Take care...where ever you are