mammamis

Igår var det Fars dag å farfars å farfars fars dag etc etc.....Fastän en och annan farsa blev bortglömd så hoppas jag, vid Gud, att de allra flesta kom ihåg honom. Hade jag inte haft 30 mil till pappas grav så hade jag besökt honom, tänt ett ljus, och läst en dikt både för mamma och pappa. Dom ligger tillsammans nu fast det är ju bara kropparna deras, själarna lever vidare. Pappa ja, han hann jag aldrig träffa så därför blev min Morfar som en pappa för mig. Hos morfar hade jag mitt andra hem. Jag gick dit efter skolan, på helgerna ja, ofta var jag där. Morfar Birger var en snäll och klok gammal man och det var där, hemma hos honom, som alla släktingar samlades. Det var där bland alla gamla tidnings-högar, tomburkar, och prylar som man kände sig hemma. Doften av kamferolja och tigerbalsam känns fortfarande när jag blundar och minns. Varje dag så fick jag springa ner till kiosken och köpa Ettans snus och lite godis samt lämna in tipset, åh, så lycklig jag var då. Ingen kunde tippa som morfar och ingen kunde baka en snus som morfar...och ingen annan värmde öl på kokplattan som morfar gjorde. Morfar var inte frälst så han fick inte bo med mormor utan mormor bodde hemma hos oss. Men det är en annan historia som jag inte tänker dra nu...Jag minns när jag frågade morfar varför han stoppade tidningspapper i skorna...då sa han: Mi, det är för att jag har olika skonummer förstår du och det värmer så skönt...Jag skrattade så jag tjöt. Hemma hos morfar fanns det oxå en massa gångar som man kunde springa och leka i, det var nästan som ett hotell. Det var morfars bror Helmer som ägde huset och han bodde på över-våningen och morfar bodde i ett av rummen på neder-våningen. Det var en massa rum där som vi inte fick gå in i....det var ett spännande och lite kusligt hus, den där Park-villan, där han bodde. Hos morfar kunde alla samlas och ta en pilsner, skratta, och prata ut med varann. En solig dag på hans veranda så kunde det vara fullt med folk och jag hade fjärilar i magen av lycka, älskade morfar. Men det var då det...när morfar dog så dog allt det andra också. Plötsligt så träffades man inte längre, ingen släkting, ingen pilsner-märta, ingen vaja och ingen bum-bum. Usch vad trist det blev....Berättar mer om morfar en annan gång....god bless, where ever you are....