mammamis

...med nya tankar, nya möjligheter och nya mål. Och, ikke att förglömma, en dag mindre tills caféet ska öppnas, jippieee! Som jag längtar, väntar  och drömmer om den dagen, Invigningen....Kommer bli en salig blandning av nya o gamla bekanta samt en helsikes massa goa bakverk.....Nåja, nog om det.  Låg igår kväll och funderade över det här med "bloggande". Varför ska just jag ha en blogg? Vem är intresserade å läsa om mina tankar och om mitt liv? Tja, Gud vet men han säger inget....Jag är ingen blondin-bella, ingen krissie....kan inte ett skit om inredning, mode, hälsa, skönhet. Och inte ett jäkla bantnings-tips kan jag dela med mig av, ja, det skulle vara löksoppa då....Nä...och sen är jag så himla dålig på att läsa andras bloggar, hm, kanske beror på att jag är måttligt intresserad av vad folk och fä äter till frukost, lunch å middag eller vad dom gör i väntrummet hos farbror doktorn. Men eftersom jag älskar att skriva så är det här faktiskt ett utmärkt sätt att skriva på. Förr hade man ju sin hemliga lilla dagbok med nyckel men tekniken har ju gått framåt så nu är det ju datorn som gäller. Sen e det ju förbaskat skönt å slippa vässa penn-jäveln och få en massa suddgummi-skrot överallt....Men det så klart, pennan hängde ju aldrig upp sig som datorn har en förmåga att göra. Älskar oxå att skriva låtar, dikter samt har börjat på 3 böcker, men tiden räcker liksom inte till. Älskar även att vara inne på facebook och ta del av mina vänners liv och leverne, är otroligt glad och lycklig över den sidan. Många av dom vänner som jag har där har jag aldrig träffat IRL, men en dag så har jag bestämt att jag vill ordna en FB-fest för alla där. Visst händer det att man blir borttagen av någon då och då och det upptäcker man först när man ska skriva nån liten hälsning till den personen. Nähä, ojsan, vad snopen man blir, men that´s life. Jag menar, nu för tiden gör ju folk t o m slut via mejl eller sms, annat var det förr, då gick man personligen till sin vän eller käresta och berättade hur det låg till. Den tiden var fasiken så mycket bättre och schysstare. Vet att en del rensar upp då och då bland sina vänner av olika anledningar och det kan jag förstå för trots allt, man får inte vara dum mot varann, men ful får man va...Själv har det hänt att när jag väl skriver till nån personligen, så kan jag bli bort-knäppt...Mycket märkligt!!Nåja, alla är vi olika, men vi borde alla ge varann en chans. Trots allt skiter vi alla, hur fina vi än verkar vara, och vi har alla ett och samma hjärta som pumpar inuti vårat skal. Det får vi aldrig glömma bort....Tack för denna gången och ta hand om er, where ever you are.....God bless!